aldrig har denna texten betytt så mycket som den gör nu.

"Och den Längtan blev viktig för mig. Den blev min drivkraft. När jag inte vågade ta ett enda steg mot det jag längtade efter, så vågade jag i alla fall längta. Och när Längtan växte så blev den till slut större än Rädslan. Och där nånstans finns Modet. Mod, för mig, är när Längtan blivit så stor att Rädslan känner sig trygg nog att våga ta den utsträckta handen och säga: Ok, vi går väl. Lite motsträvig, fortfarande. Lite tvekande och dröjande i stegen, men ändå med nån slags tillförsikt om att det kommer gå bra. Längtan är verkligen någon att hålla i handen när Modet tryter."