Många som undrar hur det blir med jobb osv.

Jag behöver en paus från det som var..

Alltså. Jag lägger saxen på hyllan.. klipper familj o vänner men inget mer.

Jag tror jag behöver nya tag, nya resor och nya äventyr.

Får se var det slutar.

Nog om det !

Idag har varit en riktigt bra dag :) Äntligen eller?
Hade först Maria på salongen imorse, alltid trevligt. Sen köpte jag med mig nån pecanpaj (mäktig jävel!) till Kajsa och så blev det längsta fikan , det var sååå mysigt. O så fick jag pratat lite med Iris.. <3>

Bra va ? Bra att man kan ha fina dagar att varva med dom hemska, bittra dagarna.

Tack för att ni finns.

Om jag skriver här att jag lovar och göra en sak imorgon kan jag inte ducka det. För då har jag lovat alla mina fina läsare att göra det.
Så nu lovar jag er att imorgon ska jag ringa min läkare så jag kan göra ännu ett cellprov som blev uppskjutet när jag blev gravid.
Jag lovar.

Såg dagens datum. Idag är det en månad sedan vi var inne på KK i Malmö och jag födde en ängel. En månad av sorg och smärta. Aldrig trodde jag att det kunde göra så ont. Att man kunde sakna någon såhär mycket. Jag kan inte i ord beskriva hur ont det gör, ibland om nätterna när man inte kan sova vill man krypa ur sin egen kropp. Jag saknar henne. Jag saknar henne....

Hjärtat blöder.

Själen är sönder.

Vi har kunnat bearbeta mycket av vår sorg, och mår lite bättre nu. Känner att jag istället har blivit bitter och arg på livet. Nästan så att jag undrar vad som ska hända härnäst?
Vad för ont ska drabba oss nu ? Har vi inte fått det "ultimata" nu ? Eller kommer det värre? Ja, det är hemskt att jag tänker så, och att jag är så bitter. Jag vet.

men JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ LIVET .

VARNING nu svär hon..

Jag sitter i vår lägenhet, den har vi kvar till den 15 november. Jag sitter här och drygar mig igenom ett tvätt-pass. När vi flyttade så rå-rensade jag nämligen våra garderober och det blev gaaanska mycket tvätt.. och det är ju bra mycket billigare att tvätta här ( särskilt när man har så mycket ) och går snabbare, här har vi nämligen industrimaskiner , 2st, som sväljer mååånga liter tvätt. Så det går ändå ganska snabbt! Ska snart ner och tömma första omgångarna, som sen ska in i tumlare och tvätt skåp.

Och nu när man sitter vi "stora" datan igen (som är kvar i lgh ett tag till) så hittade jag massa bilder.. bla från i somras, när man fortfarande var lycklig. Nu känns det bara som man är en bitter jävel. JO jag är lycklig med min älskade livspartner ( TACK ÄLSKLING utan dig hade jag somnat och aldrig vaknat) men ni förstår. Igår var den bittraste dagen på riktigt JÄVLA länge. Jag vet inte vad det var med mig, jag är ledsen alla dagar, och ibland är jag genuint glad. Men igår var jag så fruktansvärt bitter och vill inte unna någon glädje. Bitterfitta.

Det är inte jag. Jag är inte bitter. Jag är en sprallig glad person som sprider glädje och värme, men nu finns inte mycket kvar att ge. Jag hoppas och tror att jag blir den där spralliga Linda igen.. för den här förbannade bitterheten.... Den klär mig inte.

Den omtalade skänken

Som tog nästan 3 timmar att sätta ihop! Men fin blev den, och nu står den på sin plats vid matrumsdelen . Nu ska jag börja på maten, snart kommer gästerna! Ha en skön lördag !

Första stegen

Ídag gick Iris sina första steg! Haha ! Gullunge. Jag skulle kunna äta upp dig! :)

Det är fredag kväll. I en timme nu har min älskling hållt på o sätta ihop vår nya skänk. Haha.

Han är ju för snäll som är mig till lags och gör det :)

Till Linda med looots of love

Ja. O tack malin för hjälpen.

Många må tycka det är löjligt att jag "ger" mig själv en present. Men detta var vad jag behövde, ny självkänsla. Senaste tiden har jag känt mig fet&slapp ( inte konstigt) jag hade ju trots allt gått en halv graviditet. Håret var tradigt.. hyn blek.. ja ni vet.

Extensions var precis den boost jag behövde. Det gör såå mycket.

Jag är så glad. Och känner mig vacker.. :)

Hemma från malmö.
Från besöket hos barnmorskan. Allt såg bra ut. Skönt.
Testet (grav-testet) var negativt. Minus. Bara ett streck. Hon sa det var ju bra ! O det var det ju, det betyder, ingen såkallad skrapning nu i efterhand, hela moderkakan kom ut när jag födde. Men ändå.Fan.

Jag känner mig tom. Helt tom.
Precis som innan. När man förväntansfullt tog ett test när mensen var sen, men bara minus, bara ett streck . Aldrig plus eller två streck. Precis som idag. Känslan kom tillbaka. Besvikelsen. Är allt som innan nu?

Nej. Det är det inte.
Nu vet jag att vi kunde. Vi kunde bli gravida ! Jag blev det ! Jag fick en vacker ängel.

Det påminner om dig min ängel..

Jag önskar också att någon kunde laga mitt hjärta. Kajsa, är en vän som jag lärt "känna" igen efter några år. Vi gick tillsammans i skolan, Låg och högstadie . Jag är väldigt glad för denna återvunna vänskapen. Vi kom mitt i en kris, och det visade sig vara ett stort stöd. Och dagar som i lördes är precis vad jag behöver. Något annat att tänka på. Någon som får en att skratta och må bra. Så tack för dina fina ord överallt !

Och jag tror precis som M sa att när vi väl fått begravt vår flicka kan vi börja sörja på riktigt. Då är allt över, nu går man och väntar på något som man vet kommer vara riktigt jobbigt.

Det är som med ett plåster, det bästa är ju att dra av det fort. Det gör riktigt ont, men går över.

Kanske inte den bästa jämförelsen, men en ganska bra.

Ibland tittar jag ner på min mage och undrar hur stor den hade varit nu . Jag hade gått halva graviditeten och fått en fin kula..

Det är den jobbiga biten som min sambo inte riktigt kan förstå, hon var ju verkligen en del av mig. Hon var med mig överallt.

Jag kände dig inatt. Hela kroppen blev varm och lugn. Hjärtat saktade ner och slog i takt med ditt. Jag vet att det bara var en dröm, men för några korta minuter var du hos mig igen. Precis som det skulle vara. Mamma och Bebis. Mamma och Aurora.

Sorg pånytt

Jag blir så rörd. Ända in i själen.
Satt och läste igenom brev, mail, sms och kort som vi fått den senaste månaden. Det finns verkligen hur många som helst som visar empati och bryr sig om hur vi mår.
Jag kan säga att utan vänner och nära&kära hade vi aldrig tagit oss igenom detta. Jag blir varm i kroppen av era ord , och kramar när ni träffar oss.
Idag hände en lite jobbig grej.
Ska börja jobba på salongen på torsdag, hade blivit ett litet missförstånd med en kund, så jag fick ringa upp henne ( har inte pratat med kunder sen vi fick veta) hon hade inte fått reda på varför jag var sjukskriven. Bara att börja prata..

Då blir sorgen så påtaglig. När någon som inte vet får höra. Och bli chockad. Ledsen.
Det är som att börja om. Igen.
Jag förlorade en flicka. Jag gjorde verkligen det. Och när någon som inte vet hör mig berätta , blir sorgen hos dom så verklig hos mig.
Jag tror mitt hjärta lagas lite för varje dag, men när sorgen kommer på nytt hos någon annan går det itu lite grann igen.

Mitt hjärta kommer alltid fattas en stor bit. Den biten till hör min lilla ängel.

Har suttit här och skrivit två inlägg som jag raderat, jag får liksom inte rätt på orden idag. Iallafall. Idag är det måndag. Vad har denna dagen att bjuda på? Jo jag ska så gräs och så ska jag tvätta en maskin tänkte jag.

Jag har inte hunnit få så många tankar i huvudet än, så det blir inget längre blogginlägg än så.

Just nu iallafall.

Ett blandat inlägg

Igår åkte vi ett gäng på 19 personer till Saxtorp för att spela paintball. Jag har aldrig spelat paintball för att jag aldrig vågat eller velat, men nu gäller det att ta tjuren vid hornen! Jag vill inte missa något i livet bara för att jag inte vågar.
Det var så roligt! Visst gjorde vissa "skott" ont, men det var det värt. Att få vara ute med vänner hela eftermiddagen och släppa alla andra tankar var precis vad jag behövde ! O Martin också.

Efter paintballen var det taco & singstar kväll hos Kajsa :) Gott och trevligt, jag och min B brände av Eye of the tiger tillsammans, haha.. :D
Så tack kära vänner, ni gav oss en dag och kväll vi så väl behövde.
Idag är det söndag och jag längtar redan efter nästa helg, det är så tråkigt att vara sjukskriven när man inte har någon att umgås med.. O nästa helg kommer M & A på middag hos oss, så då får vi se vad för spännande man kan bjuda på..

Till något helt annat.. på onsdag ska jag in till Malmö igen - läkarbesök. Kolla så allt är OK, prata om hur jag mår, hur det ser ut. När vi kan börja jobba på en liten igen.
Jag hoppas ni som läser min blogg inte blir ledsna av den, trots att jag ofta skriver när jag är väldigt ledsen, bitter eller uppgiven. Den hjälper mig väldigt mycket, det är skönt att skriva av sig, och nu har den blivit väldigt personlig. Men det är mitt sätt att bearbeta lite av det jobbiga- och jag hoppas det är okej att jag delar det med er.

Ha nu en skön söndag vänner.

Varför gör man sitt eget hjärta illa?

Vissa saker vet man att borde undvika, ändå gör man det inte. Som att klicka in på vissa sidor på internet, eller vissas prsentationer på facebook. Det borde jag inte göra för att det gör just nu ont i hjärtat på mig. VARFÖR gör jag det då? Jag kan ha en jättebra dag, och sedan styr mina fingrar över hjärtat och hjärnan och tvingar mig se. Läsa. Bli ledsen.
O sen försöker jag skjuta bort tankarna, eller vad jag läst, eller sett.. och så kanske jag mår bättre igen. Men jag läser, jag bryr mig, därför att jag vill veta att alla mår bra, att allt är OK. Och det är ju för att jag bryr mig. Jag vill att alla mina vänner ska må bra och vara glada. Jag behöver er för att själv orka och för att själv må nåtsånär.

Jag kan bara påpeka att detta ( sidor som får det att göra ont i hjärtat) inte har något som helst att göra med ni som har barn eller så, så ni inte känner er träffade.

Man kan ju inte begära att alla dagar ska vara bra. Denna dagen har varit en dålig dag. Förhoppningsvis blir den bättre nu när B äntligen ska vara ledig. Veckorna är långa när man är sjukskriven och alla andra jobbar ( och särskilt då sambon). Nästa Fredag är det tänkt att jag ska jobba första dagen på salongen, jag vet inte hur jag känner för det. Eller jo. Det vet jag.

Hemskt.

Det skrämmer mig. Ända in i benmärgen. Och det är inte för att träffa folk..

Det är för att då är allt som vanligt igen. Precis som om inget hänt, precis som om jag aldrig varit gravid och fött en flicka. Precis som innan, förväntan varje månad och sen besvikelse. Tills den dan då testet plussade. JAG HAR ALDRIG VARIT SÅ LYCKLIG.

Och nu blev allt så avhugget. "Nä du ! Va trodde du ! Trodde du verkligen att du skulle få ett barn!? Din dumma lilla flicka!" Usch, vad bitter jag är idag. Kanske lika bra att inte skriva då.

Ha en skön fredag vänner.

En liten sten som jar har på ett ljusfat i vardagsrummet..
Tycker vår kamera tar fina bilder, vi köpte ju en system kamera ett bra tag efter vi fick veta att jag var gravid. Det är så mycket man gjort med tanke på att man skulle bli 3.

Har haft en skön kväll , var ute o käkade med M, riktigt mysigt.
Blev djupa samtal om livet nu och vad som kommer sedan. Delar precis samma "tro". Pratade om min flicka, hur det gick till när hon kom till oss, hur det var nu, vad vi drömmer om nu.. osv. Nu håller vi på att läka, båda två psykiskt, och jag fysiskt. Vi hoppas kunna ge vår flicka ett syskon. Men kroppen måste läka och komma i kapp och det måste också hjärtat. Nä nu kallar sängen.
Imorgon kommer det en man och installerar vår parabol, jippi, tv! ;)

Här ligger barnen och myser framför Idol ! Det är väldigt skönt nu när Louie äntligen har börjat hitta rätt igen. Han var så rädd dom första två dagarna, vi såg honom knappt. Men nu är han go o glad igen, vår gråa lila kise. Tintin är alltid så himla social, så han har inte haft några problem alls att anpassa sig. Nu när vi börjar få lite iordning här hemma ska jag ta lite bilder o visa er. Vi trivs jättebra. Detta var nog precis vad vi behövde. En nystart.

Det finns kärlek.. och så finns det K Ä R L E K

Och så finns det dagar som denna. När solen skiner och du mår bra.
Såg på A's blogg en länk till en helt underbar blogg. Jag sträckläste den från början, det var som en underbar bok som jag inte kunde slita mig från. http://www.honungspojken.blogspot.com/
En vacker , modig blogg. Mamman till en väldigt sjuk nio månaders bebis som har en helt slät hjärna. Läs den om du vill må bättre, läs den om du är vemodig. I min situation har den hjälpt mig så mycket. Det finns sån kärlek i livet som är helt otrolig. Kärleken till ett barn är så fantastisk. Jag hörde folk berätta för mig att den var större än allt annat, men kunde aldrig riktigt förstå detta själv förrän vår flicka kom till oss. Denna korta stund hon låg i min famn gav hon mig allt o ännu mer. K Ä R L E K utan dess like. Och det är det vackraste jag någonsin upplevt.

När verkligheten kommer ikapp..

Jag har inte varit nere i stan sen den 24 augusti, dan innan vi fick veta att vår flicka inte skulle få vara med oss. Jag har inte velat. Om jag hade gått ner i stan så känns det som att då är allt precis som vanligt, då kanske jag träffar någon som ser att jag inte längre är gravid. Då är det verkligen på riktigt.
Men idag gick jag på stan. Eller inte i hjärtat av stan men nästan. Jag har haft två bra dagar nu och tänkte att det går bra. Dessutom fyller min svärmor av och jag skulle handla något till henne.
Jag gick in på Åhlens, hittade en present och på väg till kassan ser jag tre tjejer som jag känner "ytligt" .. Panik. Ren och skär panik. Jag ville slita av mig mitt ansikte så dom inte skulle känna igen mig.
Vill
inte
prata

Vill
inte
synas

Jag lyckades undvika dom, sen gick jag (sprang) tillbaka till bilen. Mitt hjärta slog i hundranittio .
Och man tror man skulle orka. Det beror säkert på vem man träffar.
Men för mig blev det så verkligt.
Nu finns det ingen bebis där inne längre. "Vi såg det".

börjar hitta tillbaka..

Jag och Martin börjar hitta tillbaka till livet. Nu har vi flyttat till huset, det går bra, trodde det skulle vara "läskigt" att sova.. men sover helt underbart. Tror vi behövde denna flytten nu, känns som vi kan börja på ny kula, börja om på livet, bygga något nytt. För livet blir sig aldrig likt igen, vi kommer aldrig glömma, såren kommer aldrig läkas, men så småningom lindras dom.
Nu fumlar vi inte i mörker längre, jag kan se små glädje bitar i vardagen igen. Som häromdan när jag stod och hängde upp tvätt på torkvindan i trädgården, och fick solen på mig, den värmde så skönt på kinderna, och jag tittade mig omkring i vår fina trädgård, ja, då kom ett litet sting av lycka. Jag vet ju att vår flicka finns där uppe och väntar på oss, nu får vi jobba vidare på vårt liv.

Vår relation har förändrats helt.
Jag kan inte förstå att det ska krävas totalt mörker och sorg utan dess like för att man verkligen ska förstå vad man har framför sig. Kärlek utan gränser. Kärlek utan krav.. Ja jag säger det nu, jag kan verkligen aldrig tänka mig min framtid utan Martin. Han är min klippa. Han är helt underbar. Det finns inget bättre än att känna hans kropp mot min på morgonen, och när han säger "godmorgon älskling" det första han gör då vet jag.. att han är min finaste skatt.
Tänk att min lilla flicka gav mig insikt om livet, att "lilla mamma ska ta vara på alla stunder med alla hon älskar." Så tack för det älskade ängel, din lilla stund hos oss gav oss en större kärlek till livet och varandra.

Det är många som frågat vad Acrani är.. en sjukdom? Ärfligt?
Inget av det. Acrani betyder att barnet saknar skallbenet. Det är inget som beror på varken mig eller Martin, tack och lov. Det är 2 till 3 % på tusen födslar där barnet föds med acrani. Någon ska ju vara dom där 2 procenten, och nu blev det vi. Inte för att det hjälper att tänka så.
Tack igen alla ni som hör av er, det betyder jätte mycket för oss.
Vi försöker ta dagarna som dom kommer, det finns inte mer att göra.
Jag har börjat packa här hemma, snart dags att börja sova i huset. Allt det har kommit på kant nu, men sakta börjar vi få ordning på det.


Det känns som jag går och väntar på något... men jag vet inte vad.
Kanske är det på att prästen ska ringa och säga att Aurora är kremerad nu och vi ska lägga henne på minneslunden?

En dotter med Acrani.

Tisdagen den 1/9 2009 åkte vi till MAS. 07:30 blev vi inlagda, jag fick en handfull tabletter att svälja som skulle förebygga mot smärtan. Kräkte upp dom en kvart senare. Fick två illamående tabletter, dom fick inte heller stanna nere. Så det blev två stolpiller som inte gav någon effekt alls, resten av dagen fick det bli morfin sprutor. Jag låg hela dagen som i en tjock dvala, lilla bebisen ville inte ut. Framåt kvällen vid 18-tiden hade jag fruktansvärda smärtor ( som inte liknade värkar..) och fick ännu en morfin dos. 15 minuter senare gick vattnet, det tog nog inte merän en kvart till sen var vår ängel ute. Sköterskan tvättade av henne och la henne i en mjuk handduk. Hon bar in henne till oss. . .

O jag lovar er, det var det vackraste jag sett. I mina händer höll jag vår dotter. En alldeles underbar liten människa, hon hade fått min näsa och Martins öron. Allt var utvecklat jättefint, men inte hennes skallben. Hon hade Acrani. Hon hade tio fingrar, tio tår och naglar på alla .
Näsan var precis som min, magen var tjock, och läpparna smala. Vilken vacker ängel vi fick.
Så skulle vi säga hejdå. Hur gör man det ? Hur säger man hejdå till sitt barn?
Jag överväldigades av en sån kärlek, större än något jag någonsin känt. Jag ville ta henne till mig och aldrig släppa. Ingen fick ta henne från oss. Men det hade någon redan gjort, och livet känns så orättvist.

Nu brottas man med varje dag. Det är svårt att andas. Det känns onödigt att äta.
Jag har skuldkänslor. JAG ska ta hand om mitt barn, jag vill skydda henne från allt ont. Men det kan jag inte, hon har redan lämnat mig. Jag. Denna ledsna människa som blev kvar från oss två.

Be mig inte att komma tillbaka till livet än. Jag orkar inte. Jag kan inte ens ta tag i mig själv.
Nu väntar vi på att Aurora ska kremeras och sen har vi bestämt att hon ska ligga på Minneslunden vid norra kapellet i Trelleborg. Prästen som sköter allt har varit jättebra.

Imorgon ska jag in till Malmö igen och träffa vår kurator som vi träffat först vid UL och sedan vid "aborten". Sen tar jag livet från där. En dag i sänder. Jag kan inte göra mig redo, det får komma när det kommer. Jag har alltid varit en stark människa, men detta har brutit mig totalt.
Jag är 25 år. Och jag har förlorat mitt barn.

Några av vännerna på familjeliv.se

Här är alla på listan som hittills funnits i tråden. Kopiera gärna listan och lägg till dig själv:
Victor (mamma Lallamen) Acrani född 19 juni, 2000 (v 36)
Engla (mamma Madicken) Ryggmärgsbråck född 22 juli, 2003 (v.22)
Rasmus (mamma Lillzandra) Acrani född 12 oktober, 2006 (v.19+2)
Engla Maria (mamma Jenny 1979) Acrani född 21 nov 2006 (v.32)
Filip (mamma Mae) Ryggmärgsbråck född 18 januari 2007 (v20)
Emilia (mamma Husmusen8) Acrani född 9 mars 2007 (v.18)
Rasmus (mamma Smörblomman78) Ryggmärgsbråck född 12 mars 2007 (v. 20)
Saga (mamma Takhiza) Acrani anencefali 15 mars 2007 (v21)
Victor (mamma cachet) Acrani och anencefali född 24 juli 2007 (v.21)
Hung (mamma fiddelie89)Acrani född 25 oktober, 2007
Einar (mamma Krusmynta) Acrani/Anencefali, RMB, bröstkorg & buk var öppna, hål i diafragma mm. Född 28 nov, 2007 (v. 18)
Elias (mamma EliasCL) Bråck i hjärnan/Encefalocele född 23 dec, 2007 (v.20)
Marina (mamma sörjer) Acrani/Anencefali född 21 feb, 2008 (v.20)
Lea (mamma Molla86) Acrani född 22 feb, 2008 (v.15)
Albin (mamma Labolina FI) Acrani/Anencefali född 27 februari 2008 (v.15)
Änglaflicka (mamma love66) Acrani/Ryggmärgsbråck född 30/3 2008 (18+2)
Änglapojke (mamma Tomas tjej) Acrani & Diafragmabråck född 1 april, 2008 (v.17)
Lukas (mamma änglamamma75) Acrani/Anencefali född 7 april 2008 (v. 17+3)
Måns (mamma campari) Akrani född 12 april 2008 (v. 20)
Isabelle (mamma mammafiaa) acrani/anencefali 27/4 -08 (v?)
Hope (mamma SimonsTilda) Anencefali född 4 juni, 2008 (v.18+2)
Nils (mamma Mialid)Ryggmärgsbråck född 8 okt 2008 (v.18)
Ängladotter (mamma Ström) Anencefali född 22 okt 2008 (v.18)
Änglabarn (mamma tjej84) acrani född 2 nov 2008 (v.18+4)
Aurora (mamma Leeii) acrani född 1 september 2009 (v19+3)

Till vårt ängla barn..

Aurora..
Jag bar dig
Du ändrade för alltid mitt liv
Fick mig att bli en bättre människa
Sträva efter mer
Längtan efter dig var så stark
I hela två år kämpade vi för att få dig
Jag har aldrig kännt sån kärlek som jag gör för dig
Den är villkorslös
Jag skulle ge allt för att få hålla dig i mina armar
Min fina, fina flicka!
Vi älskar dig så mycket och saknar dig varje dag.
Älskade ängel, vi ses i himlen.
Mamma och Pappa.