Såg dagens datum. Idag är det en månad sedan vi var inne på KK i Malmö och jag födde en ängel. En månad av sorg och smärta. Aldrig trodde jag att det kunde göra så ont. Att man kunde sakna någon såhär mycket. Jag kan inte i ord beskriva hur ont det gör, ibland om nätterna när man inte kan sova vill man krypa ur sin egen kropp. Jag saknar henne. Jag saknar henne....

Hjärtat blöder.

Själen är sönder.

Vi har kunnat bearbeta mycket av vår sorg, och mår lite bättre nu. Känner att jag istället har blivit bitter och arg på livet. Nästan så att jag undrar vad som ska hända härnäst?
Vad för ont ska drabba oss nu ? Har vi inte fått det "ultimata" nu ? Eller kommer det värre? Ja, det är hemskt att jag tänker så, och att jag är så bitter. Jag vet.

men JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG PÅ LIVET .