Jag önskar också att någon kunde laga mitt hjärta. Kajsa, är en vän som jag lärt "känna" igen efter några år. Vi gick tillsammans i skolan, Låg och högstadie . Jag är väldigt glad för denna återvunna vänskapen. Vi kom mitt i en kris, och det visade sig vara ett stort stöd. Och dagar som i lördes är precis vad jag behöver. Något annat att tänka på. Någon som får en att skratta och må bra. Så tack för dina fina ord överallt !
Och jag tror precis som M sa att när vi väl fått begravt vår flicka kan vi börja sörja på riktigt. Då är allt över, nu går man och väntar på något som man vet kommer vara riktigt jobbigt.
Det är som med ett plåster, det bästa är ju att dra av det fort. Det gör riktigt ont, men går över.
Kanske inte den bästa jämförelsen, men en ganska bra.
Ibland tittar jag ner på min mage och undrar hur stor den hade varit nu . Jag hade gått halva graviditeten och fått en fin kula..
Det är den jobbiga biten som min sambo inte riktigt kan förstå, hon var ju verkligen en del av mig. Hon var med mig överallt.
Jag kände dig inatt. Hela kroppen blev varm och lugn. Hjärtat saktade ner och slog i takt med ditt. Jag vet att det bara var en dröm, men för några korta minuter var du hos mig igen. Precis som det skulle vara. Mamma och Bebis. Mamma och Aurora.
2 kommentarer:
Oj... Försöker samla mig efter att ha läst detta inlägg. Jag har försökt så gott jag kunnat att stötta, men aldrig att jag trodde att jag betytt så mycket! Det värmer verkligen mitt hjärta. Antar att några år ifrån varandra i vuxen ålder inte spelar någon roll när man delat varandras barndom... Det har väl alltid varit lite av min grej, det där med att locka till skratt. Men lika nära som jag har till skrattet har jag också till gråten. Och jag finns där för dig Linda, även i de stunder då det kanske inte är skratt du behöver!
Vad fint du skriver Linda!
Det berör verkligen
Skicka en kommentar