Jag blir så rörd. Ända in i själen.
Satt och läste igenom brev, mail, sms och kort som vi fått den senaste månaden. Det finns verkligen hur många som helst som visar empati och bryr sig om hur vi mår.
Jag kan säga att utan vänner och nära&kära hade vi aldrig tagit oss igenom detta. Jag blir varm i kroppen av era ord , och kramar när ni träffar oss.
Idag hände en lite jobbig grej.
Ska börja jobba på salongen på torsdag, hade blivit ett litet missförstånd med en kund, så jag fick ringa upp henne ( har inte pratat med kunder sen vi fick veta) hon hade inte fått reda på varför jag var sjukskriven. Bara att börja prata..
Då blir sorgen så påtaglig. När någon som inte vet får höra. Och bli chockad. Ledsen.
Det är som att börja om. Igen.
Jag förlorade en flicka. Jag gjorde verkligen det. Och när någon som inte vet hör mig berätta , blir sorgen hos dom så verklig hos mig.
Jag tror mitt hjärta lagas lite för varje dag, men när sorgen kommer på nytt hos någon annan går det itu lite grann igen.
Mitt hjärta kommer alltid fattas en stor bit. Den biten till hör min lilla ängel.
1 kommentar:
Åh, vännen... Känns så hemska att stå maktlös! Hade gjort vad som helst för att kunna plåstra om ditt hjärta, men jag antar att det bara är du själv och tiden som kan göra det... Tänker på dig varje dag!
Skicka en kommentar