Acrani

Jag skriver detta inlägget för att jag hoppas att någon läser det och kanske kan finna lite styrka.
Om du som läser går igenom något du aldrig tror du ska överleva, och det känns som jorden går under.. det gör den inte.
Finns du där ute, en av 1200 som får föda fram ditt barn med acrani?

Jag var en av dom. Och på dagen vi skulle in till Malmö och föda hade dom sagt till mig att jag skulle äta en rejäl frukost. Vilket skämt. Jag hade inte ätit på en vecka. Och idag ville jag verkligen inte äta. Vi kom in i tid, och allt kändes så overkligt.. nu skulle jag få tabletter som skulle sätta igång mina värkar.
Jag fick morfin och låg i en tjock dvala hela dagen tack och lov. O det gjorde ont , så in i helvete, men mest i hjärtat.
All den smärtan försvann när vi fick in henne till oss.

Tiden efter som följde var fruktansvärd. Jag trodde aldrig det skulle bli människa av mig igen. Men det blev det. Man fann små glimtar i livet och till slut kom man tillbaka. Jag fick mycket hjälp av internet vänner på familjeliv.se och fick många värmande mail på facebook, bl.a från en tjej som gått igenom samma procedur som mig fast hennes lilla undervärk hade ryggmärgsbråck. Det hjälpt enormt. Och det har hjälp att tjata om det här på MIN blogg. Jag tyckte det var viktigt att poängtera under den tiden att jag behövde skriva av mig allt och blev det jobbigt att läsa om massa sorgligheter ja, då fick man gå härifrån. Men jag fick mycket respons även här och tack för det.

Och om du som har fött eller ska föda ett barn med acrani så vill jag bara skänka massa varma tankar till dig. DU klarar detta. Du är starkare än du tror. All min kärlek till dig.
Det finns ett liv efter acrani.