Alexandra skrev om längtan..

Och det är det jag har mest av i mitt liv just nu. Jag längtar. Och jag tror jag blir galen, men jag läste detta på Alex blogg och det satte allt i perspektiv för mig:
"Har ni nån gång längat så mycke efter någon eller något att ni tror att ni kommer bli galna?
Ja gör de.
Ja längtar så mycke, att längtan e den enda känslan ja känner just nu.
De enda som egentligen behövs får att längtan ska sluta är tid.
För att förr eller senare så kommer de du längtar efter komma.
Det kommer bara tid.
I bland tar de mycke tid o i bland tar de lite tid.
O vet ni vad som är de bästa me de?
Att tiden rör sej heeeela tiden.
Så fast att de inte känns så, så kommer man hela tiden närmare de man längtar efter, oavsett om de gäller längtan att komma ner till drömvikten, eller längtan till semestern eller längtan efter en person.
Ja tänker mycke på tiden, just på de att den rör sej hela tiden. Den står verkligen aldrig stilla, trots att de många gånger känns så.
Som nu till exempel, nu har de gått nån minut under tiden ja skrev detta inlägget.
Så alltså e ja nu några minuter närmare att få slut på min outhärdliga längtan.
Time Flyes!"
Upplagd av ItIsWhatItIs kl. torsdag, oktober 15, 2009 0 kommentarer
http://alexiswhatitis.blogspot.com