Imorgon kommer jag gråta. Det vet jag.
För imorgon ska vi träffa präst.. vi ska sätta blommor och tända ljus.
Jag grät idag. För idag lades vår flickas aska på minneslunden i Trelleborg.
Idag undrade jag varför livet tog en vänding så för oss?
Det är inte särskilt lönt att försöka luska ut sånt, det finns inget svar och dessutom vet jag hur JÄVLA SKIT DÅLIGT jag mår av det .
Alla säger till mig att detta är bra, av vi begraver henne nu, sen är allt över. JAG VET JAG VET.
Men ni måste också förstå hur jag mår. Hur FAN ska jag må nu ? Har du själv ordnat med en begravning? Helt själv? Har du någonsin fått vara det lyckligaste i ditt liv, bära på ert kärleksbarn, föda fram henne död , hålla om henne, säga adjö ? O sen orka ta tag i kremering, samtal, minneslund och allt ?
Jo jag orkar. Men vissa dagar är det fan precis att man håller sig över ytan.
Idag var det nära att jag drunknade. O det kommer komma fler sånna dagar. Dom måste jag få ha. Jag klarar mig, oroa er inte. O jag har mina dagar då jag är glad. Jag har mina dagar då jag är ledsen. O jag har bittra o sjukt förbannade dagar. Jag vet hur härligt det är att må bra, det är det jag håller fast i. Med fast tag. Tanken på dom bra dagarna ( som är fler nu, tack o lov) får mig att orka när en dålig dag kommer.
Vår tid kommer, det vet jag. Men....... ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar