Ibland när jag får kommentarer där folk skriver att dom gått tillbaka o läst min blogg för att se vad jag gått igenom gör jag detsamma själv. Jag har precis läst om allt som hände och allt jag kände när jag fick föda Aurora.
Vad hemskt det var. Jag var så ledsen..
Jag säger faktiskt till mina vänner att denna graviditeten (prinsen i magen nu) räddade mig på sätt och vis. Ja, det må låta sjukt men det var det som verkligen fick mig att gå vidare med livet.

Hittade iafl en text jag skrivit en morgon om Aurora:

Jag kände dig inatt. Hela kroppen blev varm och lugn. Hjärtat saktade ner och slog i takt med ditt. Jag vet att det bara var en dröm, men för några korta minuter var du hos mig igen. Precis som det skulle vara. Mamma och Bebis. Mamma och Aurora.

Jag är så tacksam för allt - trots allt. För det gjorde mig till den jag är idag.
Jag vet att jag ska ta tillvara på livet. Det måste ni också kära vänner.
Man vet aldrig vad för resor det tar en på. Tack o lov.