Ibland undrar jag vad det är för värld vi lever i ?
Detta året har varit så omtumlande. Det värsta och det absolut bästa året i mitt liv.
Jag blev gravid. Fick veta att hon inte skulle överleva en förlossning. O ju mer tiden går nu, fler saker minns jag som hände under denna tiden. Det är konstigt det dära.. Det är precis som det legat en tjock dimma över allt som börjar lätta nu, och jag minns fler saker.
En sak som jag minns var väldigt jobbig.. Första besöket inne i Malmö efter vårt hemska ultraljud, dom tog ett UL till inne i Malmö och ville sedan ta blodprov så jag blev skickad till LAB på Mas. Kommer in till en kvinna i 30 års åldern som förbereder för att sticka mig. Hon tittar på mig, hennes ansikte spricker upp i ett leende, "Du är gravid va?" ... Hela jag smular sönder lite till.. "Ja...." svarar jag. O då säger hon " Grattis! När är det dags?"

Förstår ni va sjukt det var. Jag bara börja stor gråta och hon förstod ingenting. Jag berättade hon blev alldeles vit i ansiktet. Stackars människa.

O nu minns jag små små saker hela tiden. O jag tror det är för att dimman lättar, livet lättar.
Livet och ett nytt liv ser dagens vackra gryning.