måndag 21 december 2009

Vi vikarier är inte värda mycket.
Vi ska ställa upp så fort vi blir tillfrågade, helst ska vi infinna oss inom en kvart, spelar ingen roll om klockan är 06:30 och det snöstorm ute. Vi ska vara tacksamma att vi får jobba. Inget tack får vi. Men säger vi nej en enda gång, då blir det sura miner, och man ska få dåligt samvete. En enda gång hade det varit trevligt om man kom in på jobb o någon sa " Va bra att du kunde komma in idag ! Tack!" Sen självklart kan man inte få ett tack varje gång, men dom gånger man kastar sig på cyklen o stresscyklar till jobb halv sju på morgonen o kommer in med andan i halsen, nyvaken och morgonful då kunde man gott få lite uppskattning.
För om sanningen ska fram.. utan oss vikarier hade denna kommunen stått still.

O nej. Jag kan alltså inte jobba på Julafton. Ring inte mig. Jag ringer dig.

2 kommentarer:

Kajsa sa...

Usch vad tårkigt :( Så är det faktiskt inte ute hos oss! Började nästan lipa när jag skulle gå från jobb igårkväll (känslig som man är... :P) För att dom är så himla gulliga mot en när man kommer där! Sa att jag var så glad varje gång jag fått vara på den avdelningen, men då sa dom att det var DOM som skulle vara glada att de fick MIG! Snt värmer :)

Leeii sa...

Ja ! HAHA! Så skulle vi också haft det :) Jag gillar många av mina arbetskamrater, men det finns ju alltid undantag. Tycker dock chefen o samordnarna borde visa uppskattning till oss. Utan oss hade dom gått på knäna. Började också lipa idag för att jag fick tacka nej till att jobba imorron för jag ska till ögonläkaren o fick snäsigt gensvar. Taskigt tycker jag.. o som jag grät sen.. (haha..)