Satt o kikade igenom min blogg, när jag såg Josses kommentar på mitt senaste inlägg.. kom ner till September månad och inlägget jag skrev om när jag födde vår ängel..
Där låg en ny kommentar som jag inte sett:

"Anonym sa...
Jag är så tacksam för att du har delat med dig om detta. Jag har läst om Aurora om och om igen medan tårarna bara runnit ner för mina kinder.Vi går igenom samma sak som er. På måndag får vi se vårt lilla barn, med acrani. Alldeles för tidigt. Stor kram! 19 September 2009"

Och jag vet inte om du läser min blogg fortfarande, och jag känner mig hemsk som inte sett din kommentar förrän nu för jag VET hur mycket styrka man behöver när man går igenom det både du och jag nu gått igenom.
Du vet , precis som jag, att våra barn var för vackra för denna världen. Och att vi repar oss, var tar oss igenom detta , vi får snart syskon till våra fina änglar!
Kärleken vi fick när vi fick se våra änglar var utom denna världen, den allra vackraste kärleken.
Och vet du vad, dom finns med oss. En liten ängel som är med dig varje dag. O vi ses igen.
Och tack till dig, för din fina kommentar. Jag hoppas ni mår aningen bättre idag, man tar sig fram och man har bra dagar. Jag tänker på dig, och hoppas du ser detta.
Många varma kramar från mig och min sambo till er båda.