Jag såg dom på håll.
Jag fick panik, hatar att möta dom. För sent att vända om, dom hade redan sett mig. Dom hade redan satt sin klor i mig. Vad ska jag göra?!
Upp med min creative, bläddra snabbt fram till musiken. Höj ! Höj! HÖJ!
Volym, nu hör jag inget, jag kan ignorera. Det är jag en mästare på. Fortsätter gå framåt, låtsas fibbla med min creative, spelar en låt på sjuuukt jävla hög volym.
Jag tittar upp ( fan varför gjorde jag det?) hon lyfter sin hand och vinkar åt mig, jag försöker se frågande ut tills hon pekar på sin greenpeace logga.
Snabbt beslutar jag mig för att vara riktigt otrevlig och bara skaka på huvudet och slinka förbi henne.

Alltså, jag är FÖR miljön, absolut, men dom som står på Algatan i Trelleborg ibland som är från Greenpeace är så sjukt jävla jobbiga. O det är inte jag som är snål, dum i huvudet eller bara trög. Jag kan inte med dom från Greenpeace.
Jag tar hand om miljön på mitt eget vis.
Jag tar cyklen.