fast vi inte trodde, skulle vi ändå tro. och vi skulle inte längta och inte hoppas men det gjorde vi. jag önskar jag kunde ta din smärta från dig och axla den lite. jag kan förstå dig så väl, det gör så ont. det finns en längtan som biter tag i en, som inte går att förklara och när den kom så nära , så inpå och sedan försvann så blev det hopplöst. fötterna kändes inte, luften försvann ur oss. hela världen stannade, vad händer?
hur mycket ska man behöva orka?
min fina vän. jag önskar jag kunde ta din smärta ifrån dig.
"Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar